Från en tid då allt var gryning
Den tid som människobarn glömt
Som en gyttja från urtids famn.
En tid ingen kan, en tid utan namn.
I grottans djup ni legat då.
När trollfolk i vildmarken steg.
Då var ni i talen få.
Då mitt folk gick ytans väg.
En svart hemlighet i forntids skugga.
Dold i glömska nu stenen läro mej.
Om Trollkungens krig mot en giftig sugga.
Ty stenen viska den ljuga ej.
Ur sanningens källa jag tar min dödssup.
Den fylla mina lungor den fylla min trut.
Ur sanningens källa,
dunkel och djup.
|
Switch to English 
