Nu vill jag sjunga om modersvingen,
som mig betäcker i nödens strid,
nu vill jag vila vid moders hjärta,
där blir jag stilla, där får jag frid.
Det modershjärta har ej sin like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då.
Ty jag vill glömma all livets smärta,
all tidens oro, allt jordens ve,
och tyst mig gömma blott vid det hjärta,
vars nåd och huldhet jag nu fått se,
Det modershjärta har ej sitt like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då.
Det modershjärta har ej sitt like,
i trofast kärlek det ser jag nog,
vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss då.
|
Switch to English 
